BYTER TILL BLOGGER!

2011-10-28 @ 00:19:29

Nä,nu har jag tröttnat på blogg.se! Jag vet inte hur många nya designer jag prövat som blivit helt upp åt väggarna. Inte ens headern som jag suttit och skapat i evigheter gick att få till på ett korrekt sett. Åsså är det alla bilderna i inläggen som jag sällan lyckas få där jag vill ha dem. Nä, nu har jag bestämt mig.Jag byter till blogger istället!!!

Skapade en ny blogg, med samma namn,där igår.
Hade tänkt föra över alla inlägg, kommentarer och bilder från den här bloggen till den nya och därefter "döda" denna bloggen, men se, det gick inte!Från blogger till blogg.se går det däremot utmärkt! Alltså ytterligare ett skäl att byta till blogger.Ja, hur som helst, så har jag inget annat val än att låta denna bloggen vara som den är dvs alla inlägg kvar och med en misslyckad designe. Dock kommer jag inte skriva här längre så om ni vill fortsätta följa mig "På livets stig" så är ni välkomna att byta spår till
Än återstår några små detaljer innan bloggen är helt i sin ordning, men det hindrar inte att ni kikar in redan nu.
Hade tänkt publicera mitt första inlägg innan säng-dax, men ser nu att klockan är väldans mycket, så det får vänta till imorgon.
Natti,natti på er! Hoppas ni hänger med mig på den nya stigen.

 

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

ATT BÖRJA OM

2011-10-20 @ 00:41:41

 

ATT BÖRJA OM

Stormen har lagt sig och trädet står naket.

Livet som varit har nu tagit slut.

Sakta väcks kraften och något nytt är att vänta.

Snart lyser solen på grönskande äng.

Där ute må det dröja ännu ett tag

men i hjärtat sprider kärleken sin värme.

Här inne lyser det av hopp och tro

och i själen sprudlar glädje och lycka.

Livet är inte svart eller vitt.

Det är heller inte bara grått.

Livet är som regnbågens alla färger.

Det skiftar i flera spektra.

Så som årstiderna växlar

så förändras också vi.

Så lämnar vi det gamla bakom oss

och söker nya vägar.

En strävan att följa den inre sanningen

är det som kommer att leda rätt.

En drivkraft för att finna ro och harmoni

är att leva i frihet.


 

Permalink Egna dikter Kommentarer (4) Trackbacks ()

SER FRAMÅT

2011-09-30 @ 23:57:53

Allt hänger fortfarande på en skör tråd, men jag känner i alla fall att jag börjat landa en aning.

Jag låter mig fyllas av all den värme,omtanke och positiva energi som bjuds mig. Allt ifrån en bukett gladioler från arbetsgivaren, positiv feedback från kursledare och kurskamrater till kärleksfulla ord från mina barn samt förståelse och bekräftelse från terapeuten mm.
Jag börja se ett slut på den största plågan, den att leva i ingenmansland. Imorgon är det bara 1 månad kvar till flytt. Nya soffan står övertäckt här i väntan på att få komma dit den hör hemma. Beställt soffbord och matsalsmöbler levereras direkt till nya bostaden några dagar efter flytt. I måndags köpte jag mig en kökslampa och lite annat smått och gott på Gekås.Känns härligt att veta att jag snart får börja "bygga" min egen lilla lya. Nja, lilla å lilla föresten. 114 kvadrat är lägenheten på.Blev förälskad i den med en gång jag klev över tröskeln. Fantiserar redan om levande ljus, meditativ musik nerkrupen i mitt bubbelbadkar.  Eller när våren kommer och jag sitter på min inglasade balkong och äter frukost.
Tänk,när våren kommer då blir jag också klar med min utbildning. Drömmen jag burit inom mig så länge är snart min verklighet!
Jag brukar förespråka att man ska leva här och nu, men just idag vill jag leva i framtiden. Den ger mig hopp och kraft att orka. Å snart, mycket snart, är den ju trots allt just HÄR OCH NU!

Permalink Allmänt Kommentarer (6) Trackbacks ()

ENSAM ÄR INTE STARK

2011-09-22 @ 00:37:26

Nu kan jag äntligen ge upp kampen för att bli trodd och förstådd. Hmmm....i alla fall för denna gången. Bandet är backat. Jag slipper åter arbetets krav och mina plågor ska få  lindring av andra mediciner.

Jag har dessutom världens bästa chef. Så  sympatisk och omtänksam. Så rädd om mig. Frågade tex "Är det något jag som arbetsgivare kan göra för dig som kan hjälpa dig att må  bättre?"
Mina farhågor beträffande min utbildning kan jag också släppa. Lika underbar och förstående är nämligen min kursledare. För att inte tala om den uppmuntran inför min kommande yrkesroll som hon gav mig.
Sen har vi förståss alla nära och kära som allt mer börjar förstå och ta mig på allvar.
Att det här är viktigt för mig märks nog, men jag vill poängtera att jag för den skull inte är ute efter att någon ska tycka synd om mig. Nä, mina vänner, jag är så tacksam när ni istället visar mig vem jag är, nu när jag tappat bort mig själv. Att ni tror på mig och inte "dömmer" mig när jag är svag, betyder också oerhört mycket.
Jag kommer att ta mig ur det här, men utan er blir det så mycket svårare. Jag behöver er!
Ensam är inte alltid så stark.

Permalink Känslor Kommentarer (1) Trackbacks ()

ATT VARA MÄNNISKA

2011-09-20 @ 15:09:17

Så mycket som behöver komma ur mig. Tankar som bara mal och mal som nån sorts evighets-maskin. Känslor som gång på gång hugger i mitt hjärta. Ångesten som förlamar mig till oförmåga att handla och agera. Frustrationen som väcks av kraven som tynger mina axlar. Tvivlen som får mig att tappa modet och tron på mig själv. Rädslan som tvingar mig att kämpa emot istället för att släppa taget och leva här och nu.

Att ha kunskap hjälper inte alltid.Hur gärna jag än vill vara den glada, positiva Marie så fixar jag inte att på egen hand hitta henne igen.
Så kommer skulden och skammen till mig i samma stund som jag sitter här och skriver. Att "lasta" andra med mina plågor så som jag gör här, i andra forum på nätet och IRL känns inte heller bra. Det borde jag sköta utan inblandning utifrån, både för min egen och andras skull. Att blotta sitt innersta är att ta stora risker vad det gäller vänskap, familj, kärlek och arbetsliv. Tänker just nu främst på min framtida yrkes-dröm som kanske går i krasch pga den sida jag nu visar upp. Vem vill gå till någon som mig? Vad har jag att ge som inte kan ta vara på mig själv?
Å ena sidan så är jag ju bara mig själv och jag är inte heller mer än människa. Vi har alla våra svagheter och våra bagage och det är inget att skämmas för som jag ser det. Möjligen borde jag inte visa upp mina baksidor till allmän beskådan, men skriva är mitt redskap till klarhet och befrielse så det har jag behov av att göra i någon form.
Jag kunde ju skaffa mig en gammal hederlig dagbok och ge allt det tunga och smärtsamma till den istället. Då kunde jag åtminstone utåt få vara den jag egentligen är och vill vara. Då skulle troligen mina chanser att sprida glädje, inge hopp och mod samt ge kraft, lust och inspiration öka.
Samtidigt så är det som att sätta på sig en mask som döljer det som egentligen är en naturlig del av mänskligheten och livet. Ingen kan alltid vara på topp. Vi har alla upp och ned-gångar. Vilka vore vi utan dem? Känslokalla, likgiltiga robotar? Vad vore livet utan motgångarna? Förutsägbart och utan utvecklings-potential?
Så här med eget givit facit i hand så vill jag nog fortsätta vara den jag är även i detta forum. Kanske skaffar jag en privat liten dag-bok också för att skriva ner sådant som annars kan skada andra eller mig själv. Om jag inte istället nöjer mig med att ge det till någon professionell kontakt och befria mig genom meditation,mindfulness och motion i någon form.
Jag drar mig nu tillbaka och ger mig själv det bästa för stunden. Snart leder en välbekant, behagligt avslappnande röst mig in till mitt innersta rum. Där finns ljuset, kraften och kärleken som jag låter mig fyllas av.
Kanske kommer jag tillbaka och bjuder er lite av det senare eller så sparar jag helt enkelt allt det där  i mitt hjärta som plåster på dess smärtsamma sår.

Permalink Tankar & Funderingar Kommentarer (6) Trackbacks ()

ÖVER KÄRLEKENS BRO

2011-08-25 @ 11:46:10

Över kärlekens bro

Så som natten blir till dag,
så pudras också mörkret vitt av ljus.
Allt det tunga som gör mig svag
lyfts upp på lätta vingar av lyckorus.
Kraftfulla vindar drar förbi
och plötsligt öppnas ett fönster.
En rullande våg av energi
tar med sig plågsamma tankemönster.
Hjärtats väg jag går
över kärlekens bro.
Så berusande är allt jag får
att min själ stillas till ro.
Det finns en framtid utan smärta.
Jag ser den nu och här.
Den växer stadigt i mitt hjärta.
Ger lust till livet som gör mig kär.

Permalink Egna dikter Kommentarer (5) Trackbacks ()

MENINGEN MED LIVET?

2011-08-11 @ 09:41:04

Nu är jag tillbaka "på livets stig". Ja åtminstone för idag. Jag ska försöka navigera mig fram trots alla nedfallna grenar, stubbar och stora stenar som fått mig fullständigt på fall. Jag tar tag i de utsträckta händer som finns till min hjälp. Jag är inte ensam. Jag bara känner mig ensam. Det kommer bli bra. Det går bara inte att se det just nu.

Jag har tappat fokus på här och nu. Jag plågar mig själv med det som varit. Det som inte går att göra ogjort. Jag låter mig dras ner i mörker av en oviss framtid. Det finns så mycket däri som jag ännu inte har makt att påverka. Livet är här och nu. Någonstans vet jag det. Någonstans vill jag tillbaka dit även om en stor del av mig gett upp hoppet och fått mig börja tvivla på meningen med livet. Jag måste igenom det här. Det går inte att fly från verkligheten.
Idag tar jag ett stort kliv och möter en av mina många plågor. Inombords pyr ångesten och tvivlen på att det kommer gå bra, men jag backar inte. Jag ska segra både över den och dess orsak. Detta ska få bli språngbrädan till allt det jag faktiskt kan påverka, här och nu, i min kaotiska värld.
En börda har åtminstone lyfts av mina axlar för ett tag. Jag har blivit sedd och förstådd av läkaren. Jag slipper att jobba just nu och den här gången fann han en anledning att lindra mina plågor även med mediciner. Inte för att jag är någon förespråkare av varken sjukskrivning eller läkemedel, men det får mig åtminstone att inte dömma mig själv så hårt. Det är för mig en bekräftelse på att även jag har gränser och att det är okej att släppa taget och ta emot all omtanke och kärlek som trots allt finns där runt omkring.
Med dessa ord på pränt har jag nu skapat mig kraft och mod att ta mig ann ännu en dag trots dess smärtsamma innehåll.Jag är beredd på att än en gång bli lurad och förd bakom ljuset, men även om jag tvingas möta detta ensam så är jag inte ensam. Jag vet att ni är många som tänker på mig så jag låter er ta plats i mitt inre rum. Låter min själ fyllas av styrkan ni ger mig. Känner värmen och kärleken ni sprider i mitt hjärta.
Tack för att ni är med mig. Det kommmer gå bra.....

Permalink Tankar & Funderingar Kommentarer (6) Trackbacks ()

SKULD,SKAM OCH SMÄRTA

2011-06-15 @ 20:58:17

Kände instinktivt ett behov av att skriva av mig här samtidigt som jag inte vet hur alla tankar och känslor ska bli till ord. I själva verket försöker jag nog bara springa ifrån olustkänslan som gnager inom mig idag. Så fånigt av mig.
Borde våga möta det som ligger bakom, för det är väl psyket som spelar mig ett spratt igen kan jag tro.
Jag som har så mycket att glädjas åt i livet. Stundtals är det bara så svårt att se det för alla molnen.
Värst är all sjukdom och död som ploppar upp som läskiga varbölderna över allt bland vänner och bekanta. Sånt tynger och gör ont i en redan omtumlad berg-o-dalbane-själ. Att i en sådan grym värld ens yttra sina förhållandevis skit-beskymmer känns minst sagt ego-trippat. Än värre är att jag, som egentligen är en människa som bryr mig om och normalt brukar engagera mig framförallt när någon har det svårt, inte längre förmår vara den jag vill vara. Det gör också ont, men mest får det mig att känna skuld. Inga kul känslor att brottas med. Skuld, skam och smärta. Inte undra på att ångesten gör sig påmind ibland.
Vore jag ett uns förnuftig så går jag nu tillbaka i det jag just har skrivit ochfinner där svaret på hur jag ska ta mig ur det här tillståndet. Jag vet ju någonstans att det bara är mina livs-scheman och tankar som spelar mig ett spratt. Inte sjutton ska de få övertaget om mig! Kanske "bråkar de" med mig för att jag inte givit min själ vad den behöver på länge. Om jag skulle unna mig en härlig meditationsstund till vacker musik, levande ljus och rökelsedoft.Mmmm, så får det bli innan nattens timmar tar vid.

Permalink Känslor Kommentarer (5) Trackbacks ()

DU

2011-06-07 @ 23:11:32

DU
Du ser mig utan att jag behöver göra mig synlig.
Du hör mina outtalade och knappt märkbara ord.
Du känner in mig och berör mig med alla dina sinnen.
Jag förundras över hur enkelt och självklart allt ter sig för dig.
Jag förtrollas av den vördnadsfulla kärlek du lockat mitt hjärta att växa utav.
Jag förskönas av ljuset och värmen du fört in i min frusna själ.
Så som svallande vågor skölja tårar av glädje då du likt magi berör mitt innersta väsen.
Så som en ovärderlig gåva berikas mitt liv av njutbarheten i att älska och att älskas utav dig.
DU
Du ser mig utan att jag behöver göra mig synlig.
Du hör mina outtalade och knappt märkbara ord.
Du känner in mig och berör mig med alla dina sinnen.
Jag förundras över hur enkelt och självklart allt ter sig för dig.
Jag förtrollas av den vördnadsfulla kärlek du lockat mitt hjärta att växa utav.
Jag förskönas av ljuset och värmen du fört in i min frusna själ.
Så som svallande vågor skölja tårar av glädje då du likt magi berör mitt innersta väsen.
Så som en ovärderlig gåva berikas mitt liv av njutbarheten i att älska och att älskas utav dig.


Permalink Egna dikter Kommentarer (5) Trackbacks ()

BUDSKAP FRÅN HIMMELEN

2011-05-11 @ 23:50:57

Trots att jag står inför stora förändringar så  känns det mesta i livet bra just nu. Dock har det hänt sig att jag drabbats av känslomässiga kollisioner och även om jag inte vill påstå att det är positivt att vara sjuk så har det i alla fall fört med sig tid för reflektion och beslutsamhet. Så intet ont utan något gott, som man säger!

För övr känns det fjuttigt av mig att ens nämna att jag är fysiskt ut gängorna. Jag vet ju att jag kommer bli frisk.
Jag har länge följt en tapper 17-årings kamp mot sin cancer. En helt otrolig tjej full av livsglädje, styrka och kärlek till sina medmänniskor. I lördags lämnade hon jordelivet och befriades från smärtan.Hon dog, som jag tänker, i ett ögonblick av lycka över att uppfyllt en dröm. Jag kände henne inte så väl, men hennes sätt att sprida ljus till andra, trots att hon befann sig i ett skrämmande mörker, berörde mig djupt i själ och hjärta.Där, i mitt inre, kommer jag för alltid bevara minnet av henne tillsammans med orden " De människor som fått ut mest av livet är inte de som levt ett sekel- utan de som har levt varje minut".
Jag har inte bara tänkt på henne under dagarna som gått. Mina tankar svävar ofta iväg till hennes stackars föräldrar, hennes syster, mormor och morfar, moster, kusiner osv och inte att förglömma hennes bästa kompis som stod där allena i den stund då hon blev en ängel. Det måste vara outhärdligt svårt och smärtsamt för dem. Inga ord eller kramar i världen kan få deras sorg att försvinna, men jag hoppas att känslan av att jag och många med mig finns vid deras sida kan lindra den något. Just nu är det säkert svårt att plocka fram det goda i deras grymma värld, men jag kan se framför mig att det är just vad denna fantastiska tjej hade gjort.
Till hennes ära och till alla anhöriga och nära vänners tröst gör jag mig nu genom denna sång till budbärare av en ängels viskning från himmelen.

Permalink Tankar & Funderingar Kommentarer (4) Trackbacks ()

TILL DIG

2011-05-04 @ 00:09:31

Till dig


När du ser på mig

öppnar hjärtat sig.

Alla tvivel jag bär,

smärtan som tär

lyfts bort av din smekande hand.

Hålls borta av trygghetens band.

När jag är i din varma famn

och du viskar ömt mitt namn

bubblar lyckan i mitt blod

så att min själ bevingas av mod

att våga lita på

att det vi två

känner för varann

är kärlek så sann.

Ett lugn inom mig bor.

Jag fylls av vördnad och ömhet stor.

Att älskas utav dig

är den största gåva som någonsin givits mig.

Du är det vackraste jag har.

Dig vill jag älska i alla mina dar.


Permalink Egna dikter Kommentarer (2) Trackbacks ()

MITT INNERSTA RUM

2011-05-03 @ 23:25:11

Mitt innersta rum

Du har öppnat dörren till mitt innersta rum.

Min sårbara själ står där blottad inför dig.

Jag bubblar av lycka att bli sedd och förstådd.

Jag skälver av gråt inför rädslan att förlora mig själv.

Kom ta min hand och led mig över tröskeln.

Kom ta mig i famn och skänk mig mod att våga låta murar falla.

Där bortom det som skrämmer väntar en oändlig kärlek.

Där finns den frihet jag länge sökt.

Dit vill jag att du ska ta mig för med dig är jag trygg att resa.

Dit vill jag att du för mig för jag vill dela lyckan med dig.

Permalink Egna dikter Kommentarer (1) Trackbacks ()

SOM EN BLIXT FRÅN KLAR HIMMEL

2011-05-03 @ 13:53:01

SOM EN BLIXT FRÅN KLAR HIMMEL

Det sa klick

från första ögonblick,

och när du snuddade vid mej

ropade mitt inre: ”jag vill ha dej!”

Mitt samvete sa: ”låt bli det där!”

men hur lätt är det när man plötsligt blir kär?

Jag kunde inte stå emot

förnuftets hot.

Jag släppte fri min själ och lät dig förstå.

Du gav mig hopp om att det fanns något att få.

När du stod där framför mig och tog min hand

for en blixt till mitt hjärta som sattes i brand.

In i dina ögon vågade jag knappt se.

Jag var rädd att drunkna i det de kunde ge.

När jag mötte dina läppar stod tiden still

och från den stunden är jag säker på vad jag vill.

Jag har allt för länge väntat på

att finna kraft och mod att gå

ifrån en plågsam strävan och hopplöshet,

men nu är jag beredd att få ett slut på det.

Du har öppnat en dörr,

varthän den nu för mig.

Där jag befinner mig blir snart till förr

nu när mitt hjärta tillhör dig.

Jag måste ta steget för annars slocknar min livs-glöd.

Då brister mitt hjärta och min själ faller död.

Det räcker för mig att veta det här.

Jag behöver inga garantier för vart det bär.

Jag vill kasta mig ut på okänd mark.

Jag känner mig äntligen stark!

Permalink Egna dikter Kommentarer (1) Trackbacks ()

KÄRLEK

2011-05-03 @ 10:26:38

VEM vill inte känna kärlek i livet? Det vill vi väl alla för det är ju det som ÄR livet, eller hur? Ibland ser vi den bara inte för den skuggas av stress, slentrian,fokus på fel saker, bitterhet osv. Jag tänkte nu bjuda in er att uppleva och inspireras av kärleken. Jag föreslår att ni lutar er tillbaka och släpper alla negativa tankar så att era hjärtan kan fyllas av den magi jag hoppas kunna förmedla genom att publicera några kärleksdikter jag städat fram ur mina gömmor.Håll utkik! Snart kommer de en efter en.

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

HYLLNING TILL LIVET

2011-04-20 @ 09:42:09

Jag borde lätt kunna uppdatera min blogg dagligen med tanke på allt härligt livet bjuder mig. Saken är bara den att jag har fullt upp med att LEVA!  Hur som helst, nu är jag här och därmed tänkte jag bjuda er på ett smakprov av livets goda. Det enkla är ofta det bästa så jag nöjer mig med att dela med i bild med tillhörande kort presentation.


Varit på konsert med Thomas Di Leva och innan dess bjuden på för-drink ,3-rätters meny och vin på en mysig grekisk restaurang.
Shoppat loss på Kvibergs marknad           Ätit glass i vårsolen uppe på Ramberget
THINDRA   LIAH
Passat barnbarnen en hel helg. Gjorde en utflykt till Slottskogen bla.
..............................................................................................................................................................................................................................................................................................................
Tro det eller ej men jag började på detta inlägg för flera veckor sedan, men blev inte klar pga att jag inte hunnit ladda ner bilder till allt underbart som livet bjuder mig på.
När jag nu sitter här igen så inser jag att det kommer dröja ytterligare om jag ska få det här inlägget perfekt, så jag släpper helt enkelt löst det som det är med ett tillägg endast i ord istället.
..........................................................................................................................................................................................................................
Ja, vad har jag mer ägnat mig åt under min frånvaro från bloggvärlden då.
Jo, jag har träffat härliga fd arbetskollegor och bott på vandrarhem i Varberg med en kär ridlägers-kompis från 70-talet.
Mysiga stunder vid havet, inspirerande kursdagar, fantastiskt skådespeleri ( "Breaking the waves" ), härlig söndagsmiddag på restaurang, shopping, bio och förtroliga möten med nära och kära har också kryddat min tillvaro tillsammans med yoga och meditation.
Jag skulle kunna sammanfatta mina upplevelser och känslor i ett enda ord och det är KÄRLEK. Att känna kärlek i själ och hjärta är för mig att känna livet flöda. Tack universum för allt underbart du ger mig!
JAG ÄLSKAR LIVET!

Permalink Allmänt Kommentarer (7) Trackbacks ()