Det egendomliga är dock att den här gången behöver jag inte "omhuldas" för att uppleva trygghet och kärlek. Jag har funnit att jag bär allt det där och mer därtill inom mig, vilket för övrigt ALLA vi människor gör.

Det var väl för ungefär ett år sedan som jag fick detta uppvaknande. Sedan dess har jag blivit mer och mer medveten, men framförallt har jag lärt mig hur jag kommer i kontakt med mig själv och på så sätt kan jag "ta hand om" mig själv på bästa sätt.

Jag är oerhört tacksam och glad över att jag kastade mig ut i en för mig okänd värld den där gången. Det har öppnat nya vägar och oanade möjligheter.

En dag hoppas jag kunna sprida all den kunskap som jag förvärvat/förvärvar genom min/mina utbildningar/kurser på samma inspirerande och fängslande sätt som det jag själv upplevt/upplever.Jag kommer att försöka så smått redan nu.

Häromdagen började en dikt ta form i mitt huvud. Den kom sig av den nyfikenhet som väckts i vänkretsar när jag öppet talat om att jag ägnar mig åt att meditera samt utöva mindfulness och yoga. Liksom jag själv för ett år sedan knappt visste vad något av det här var eller vad det går ut på, så finns det många där ute som ännu inte upptäckt dessa fantastiska "verktyg". Om jag skulle försöka mig på en beskrivning är jag rädd att den blir luddig och därmed flummig, vilket innebär risk för "bortskrämsel". Jag minns själv att det var så jag såg på dessa saker innan jag vågade öppna dörren för "det okända".Att ta hjälp av poesin däremot känns betydligt lättare och tryggare.

Med det säger jag "Håll utkik!" om du vill bli inbjuden till en fantastisk värld!