BYTER TILL BLOGGER!

Nä,nu har jag tröttnat på blogg.se! Jag vet inte hur många nya designer jag prövat som blivit helt upp åt väggarna. Inte ens headern som jag suttit och skapat i evigheter gick att få till på ett korrekt sett. Åsså är det alla bilderna i inläggen som jag sällan lyckas få där jag vill ha dem. Nä, nu har jag bestämt mig.Jag byter till blogger istället!!!

Skapade en ny blogg, med samma namn,där igår.
Hade tänkt föra över alla inlägg, kommentarer och bilder från den här bloggen till den nya och därefter "döda" denna bloggen, men se, det gick inte!Från blogger till blogg.se går det däremot utmärkt! Alltså ytterligare ett skäl att byta till blogger.Ja, hur som helst, så har jag inget annat val än att låta denna bloggen vara som den är dvs alla inlägg kvar och med en misslyckad designe. Dock kommer jag inte skriva här längre så om ni vill fortsätta följa mig "På livets stig" så är ni välkomna att byta spår till
Än återstår några små detaljer innan bloggen är helt i sin ordning, men det hindrar inte att ni kikar in redan nu.
Hade tänkt publicera mitt första inlägg innan säng-dax, men ser nu att klockan är väldans mycket, så det får vänta till imorgon.
Natti,natti på er! Hoppas ni hänger med mig på den nya stigen.

 

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

SER FRAMÅT

Allt hänger fortfarande på en skör tråd, men jag känner i alla fall att jag börjat landa en aning.

Jag låter mig fyllas av all den värme,omtanke och positiva energi som bjuds mig. Allt ifrån en bukett gladioler från arbetsgivaren, positiv feedback från kursledare och kurskamrater till kärleksfulla ord från mina barn samt förståelse och bekräftelse från terapeuten mm.
Jag börja se ett slut på den största plågan, den att leva i ingenmansland. Imorgon är det bara 1 månad kvar till flytt. Nya soffan står övertäckt här i väntan på att få komma dit den hör hemma. Beställt soffbord och matsalsmöbler levereras direkt till nya bostaden några dagar efter flytt. I måndags köpte jag mig en kökslampa och lite annat smått och gott på Gekås.Känns härligt att veta att jag snart får börja "bygga" min egen lilla lya. Nja, lilla å lilla föresten. 114 kvadrat är lägenheten på.Blev förälskad i den med en gång jag klev över tröskeln. Fantiserar redan om levande ljus, meditativ musik nerkrupen i mitt bubbelbadkar.  Eller när våren kommer och jag sitter på min inglasade balkong och äter frukost.
Tänk,när våren kommer då blir jag också klar med min utbildning. Drömmen jag burit inom mig så länge är snart min verklighet!
Jag brukar förespråka att man ska leva här och nu, men just idag vill jag leva i framtiden. Den ger mig hopp och kraft att orka. Å snart, mycket snart, är den ju trots allt just HÄR OCH NU!

Permalink Allmänt Kommentarer (6) Trackbacks ()

KÄRLEK

VEM vill inte känna kärlek i livet? Det vill vi väl alla för det är ju det som ÄR livet, eller hur? Ibland ser vi den bara inte för den skuggas av stress, slentrian,fokus på fel saker, bitterhet osv. Jag tänkte nu bjuda in er att uppleva och inspireras av kärleken. Jag föreslår att ni lutar er tillbaka och släpper alla negativa tankar så att era hjärtan kan fyllas av den magi jag hoppas kunna förmedla genom att publicera några kärleksdikter jag städat fram ur mina gömmor.Håll utkik! Snart kommer de en efter en.

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

HYLLNING TILL LIVET

Jag borde lätt kunna uppdatera min blogg dagligen med tanke på allt härligt livet bjuder mig. Saken är bara den att jag har fullt upp med att LEVA!  Hur som helst, nu är jag här och därmed tänkte jag bjuda er på ett smakprov av livets goda. Det enkla är ofta det bästa så jag nöjer mig med att dela med i bild med tillhörande kort presentation.


Varit på konsert med Thomas Di Leva och innan dess bjuden på för-drink ,3-rätters meny och vin på en mysig grekisk restaurang.
Shoppat loss på Kvibergs marknad           Ätit glass i vårsolen uppe på Ramberget
THINDRA   LIAH
Passat barnbarnen en hel helg. Gjorde en utflykt till Slottskogen bla.
..............................................................................................................................................................................................................................................................................................................
Tro det eller ej men jag började på detta inlägg för flera veckor sedan, men blev inte klar pga att jag inte hunnit ladda ner bilder till allt underbart som livet bjuder mig på.
När jag nu sitter här igen så inser jag att det kommer dröja ytterligare om jag ska få det här inlägget perfekt, så jag släpper helt enkelt löst det som det är med ett tillägg endast i ord istället.
..........................................................................................................................................................................................................................
Ja, vad har jag mer ägnat mig åt under min frånvaro från bloggvärlden då.
Jo, jag har träffat härliga fd arbetskollegor och bott på vandrarhem i Varberg med en kär ridlägers-kompis från 70-talet.
Mysiga stunder vid havet, inspirerande kursdagar, fantastiskt skådespeleri ( "Breaking the waves" ), härlig söndagsmiddag på restaurang, shopping, bio och förtroliga möten med nära och kära har också kryddat min tillvaro tillsammans med yoga och meditation.
Jag skulle kunna sammanfatta mina upplevelser och känslor i ett enda ord och det är KÄRLEK. Att känna kärlek i själ och hjärta är för mig att känna livet flöda. Tack universum för allt underbart du ger mig!
JAG ÄLSKAR LIVET!

Permalink Allmänt Kommentarer (7) Trackbacks ()

DRÖMMER OM ATT INSPIRERA OCH FÄNGSLA

Människor i min omgivning förfäras över att jag står mitt i en skilsmässa. De tycker synd om mig. "Förstår" att jag har det jobbigt.Visst är det rörande och skönt att känna att det finns många i min närvaro som bryr sig om mig. Så många gånger förr som jag upplevt att jag stått där helt allena mitt i kaoset.
Det egendomliga är dock att den här gången behöver jag inte "omhuldas" för att uppleva trygghet och kärlek. Jag har funnit att jag bär allt det där och mer därtill inom mig, vilket för övrigt ALLA vi människor gör.
Det var väl för ungefär ett år sedan som jag fick detta uppvaknande. Sedan dess har jag blivit mer och mer medveten, men framförallt har jag lärt mig hur jag kommer i kontakt med mig själv och på så sätt kan jag "ta hand om" mig själv på bästa sätt.
Jag är oerhört tacksam och glad över att jag kastade mig ut i en för mig okänd värld den där gången. Det har öppnat nya vägar och oanade möjligheter.
En dag hoppas jag kunna sprida all den kunskap som jag förvärvat/förvärvar genom min/mina utbildningar/kurser på samma inspirerande och fängslande sätt som det jag själv upplevt/upplever.Jag kommer att försöka så smått redan nu.
Häromdagen började en dikt ta form i mitt huvud. Den kom sig av den nyfikenhet som väckts i vänkretsar när jag öppet talat om att jag ägnar mig åt att meditera samt utöva mindfulness och yoga. Liksom jag själv för ett år sedan knappt visste vad något av det här var eller vad det går ut på, så finns det många där ute som ännu inte upptäckt dessa fantastiska "verktyg". Om jag skulle försöka mig på en beskrivning är jag rädd att den blir luddig och därmed flummig, vilket innebär risk för "bortskrämsel". Jag minns själv att det var så jag såg på dessa saker innan jag vågade öppna dörren för "det okända".Att ta hjälp av poesin däremot känns betydligt lättare och tryggare.
Med det säger jag "Håll utkik!" om du vill bli inbjuden till en fantastisk värld!

 

Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

DÄR JAG ÄR NU

Kliver in genom grindarna med förväntan och spänning. Stannar upp och blickar ut över alla valmöjligheter. Några känns trygga och säkra. Andra väcker rädsla och ångest. Jag har tagit mig hit för att möta allt det där. För att uppleva och känna.

Jag spänner fast mig och börjar min färd. I rasande fart snurrar jag än hit och än dit. Jag far genom ilskan och förtvivlan. Jag känner smärtan hugga i hjärtat och sorgen lamslå min själ. Så vänder vinden och och tar mig med till friheten. Så väcks hoppet och då är det plötsligt dags att kliva av.
Jag går vidare. Ser toppen framför mig. Vill ditt upp, men är rädd för de branta backarna. Rädd för att möta mig själv därnere. Måste våga för att komma vidare. Spänner fast mig igen. Stiger sakta mot toppen. Känner spänningen växa inför det okända. Låter hoppet lugna min oro. Förlitar mig på att jag gör rätt när jag kastar mig ut. Känner förväntan. Så på toppen vänder det. Åker rakt ner i tomheten. Skörheten greppar tag i min sårbara själ. Skulden och skammen skrattar mig hånfullt i ansiktet. Jag stannar där en stund, men hittar snart vägen upp igen. Å så börjar det om. Upp och ner tills en hastig inbromsning och frigörelse.
Söker mig vidare för att uppleva tryggheten och lugnet. Glider in i en vacker värld av värme, ömhet och kärlek. Känner lyckan bubbla och glädjetårar rulla på min kind. Bortom allt det svåra och onda visste jag att jag skulle finna det här. Glädjes över det goda. Är stolt över det jag uppnått och det jag ser framför mig.
Lämnar det vackra för att nå den högsta punkten. Där sitter jag sedan omgiven av tystheten med en förunderlig utsikt över mitt liv. Här uppe är jag fri att betrakta, begrunda och känna styrkan och modet inom mig. Här fattar jag mina beslut utifrån min inre sanning.
Sanningen just nu är förstås inte att jag är på Liseberg, även om man skulle kunna tro det. Nä, jag hade helt enkelt bara ett behov av att utrycka alla de känslor som sammanfattar allt det jag går igenom just nu.
Det som tar störst plats i min tillvaro just nu är den förestående skilsmässan. Den innebär förstås, förutom allt det känslomässiga, många praktiska förändringar. Vi är nu i det stadiet att vi börjat planera för husförsäljning och jag tittar mig om efter ett nytt boende. Jag tror mig ha funnit det jag vill ha, men om det kommer bli mitt eller ej är ännu ett oskrivet blad. Jag kan bara ge mig till tåls och hoppas.
En annan stor del av mitt liv är all den värme och kärlek som växer fram inom och runt mig genom nära och kära. Både genom nya bekantskaper och de som följt mig genom livets olika skeden.
Runt om mig finns också jobbet och min utbildning som en trygg och glädjefylld bas.
Tur är väl det då den här veckan också har serverat mig sorg och smärta i dubbel bemärkelse. I början på veckan fick jag vetskap om att en fd klasskamrat till mig hade dött oväntat. Lite senare i veckan kom nästa chock som innebar att en nära fd arbetskollega förlorat sitt barnbarn tillsammans med barnbarnets mormor och morfar i en brandolycka. Att bli påmind om livets skörhet så här får mina egna beskymmer att blekna till en fis i rymden. Ooops....... inte så passande att dra skämtsamma paralle rer i detta sammanhang kanske. Förlåt...
Byter fokus istället. Till min son Jimmy. Med en blandning av glädje, stolthet , oro och tomhet bryter han sig imorgon loss från hemmets trygga vrå för att bege sig till London i 2 månader. Han är en av två elever på sin skola som fått chansen att praktisera som webdesigners där. Vilken otrolig chans för honom! Idag kommer hans storasyster Angelica med familj och hans mormor på besök för att säga "hej då" och önska "lycka till". Och med det och allt annat som måste fixas innan han åker så är det nu hög tid för mig att avrunda här.

Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

ATT FÖLJA SITT HJÄRTA

Sitter här vid datorn med min frukostbricka bestående av kaffe , juice och två mackor med rökt lax. En skön och avkopplande stund efter att ha börjat dagen med en timmes läxläsning, om än nerbäddad i sängen. Så här brukar mina tisdagar se ut och de brukar följas av mera läxläsning blandat med lite småplock här hemma eller ärenden på stan. Den här tisdagen är inte annorlunda så när som på en höjdpunkt.

I eftermiddag ska jag möta en möjlig framtid i dubbel bemärkelse. Det känns spännande och väcker ett härligt pirr inombords. Kan tro att ni blir nyfikna, men jag är tyst som en mussla. Ovanligt för mig?! Ha,ha,ha! Ni får ge er till tåls. Tids nog målas min framtid upp inför världen. Tills dess låter jag er bara nosa lite lätt på den i hopp om att inspirera till positiv förändring och nya möjligheter.
Själv känner jag mig mer levande än någonsin. Jag har hittat mitt hjärtas väg och på den vandrar jag nu. Den har hittills lett mig till nytt jobb och en utbildning jag länge drömt om att gå. Den har fört mig till kommande kurser i yoga samt meditation och mindfullness. Den har öppnat dörren till kärleken till mig själv och andra.
Jag kommer aldrig vända om. Varför skulle jag? Det kan ju bara bli bättre!

Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

Come Back

Det har gått flera veckor sedan jag bestämde mig för en "come back"  i mitt blogg-skrivande, men först nu gör jag slag i saken. Lusten och entusiasmen har inte precis legat på topp trots mitt beslut, men den största orsaken till att jag inte fått plitat ner något är av positiv karaktär.

Jag har nämligen varit bortrest i drygt 2 och 1/2 vecka och inom kort tänker jag bjuda med er, i bild och ord, till Thailand, så att ni också får njuta lite av allt det jag upplevt.
Tills dess kan jag nämna att livet flyter på som tidigare. Flyter på? Jo, det mesta går framåt på det sätt jag önskar, men jag kan inte luta mig tillbaka för den pusselbit som behövs för att jag ska känna mig hel och till fullo tillfreds fattas fortfarande. Skönt är att veta att min tro på att finna den gör att jag kommer lyckas en dag!

Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

KNACK, KNACK!

Knack, knack, nu är jag här igen. Jag har bestämt mig för att fortsätta skriva, men hädanefter väljer jag mitt "rese-sällskap" med omsorg. Vill du följa med mig "På livets stig" så får du "boka plats" genom att lämna en "intresse-anmälan" till min e-postadress

[email protected]
Jag kommer där att ge dig ett lösenord som är att jämnställa med en "biljett" till min blogg.
Den som saknar "biljett"
efter den 1 november
får "boka en annan resa" för då upphör min blogg att existera för alla och en var.

Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

NU STÄNGER JAG DÖRREN

Det har på ett svidande sätt kommit till min kännedom att det finns de som ogillar att jag utrycker mina känslor här i bloggen och i andra mer eller mindre offentliga nätsammanhang.
Jag har fortfarande inte hämtat mig såpass att jag kan ta ställning till hur jag ser på saken och hur jag ska välja att tackla det.Tills vidare gör jag därför så att jag stänger dörren om mig och drar mig tillbaka från ett offentligt skrivande.
Med det vill jag också passa på att tacka er som verkat tycka om att följa mig på min resa genom livet. Ni har betytt mycket för mig. När jag nu väljer att resa vidare på egen hand, för ett tag eller för alltid, så hoppas jag att ni förstår att detta inte är min innersta önskan och att ni trots mitt val alltid kommer finnas med mig i tankar, själ och hjärta.

Permalink Allmänt Kommentarer (9) Trackbacks ()

LIAHS DOPDAG 2010-09-26

Ibland säger bilder mer än ord, så idag väljer jag att bjuda in er till mitt barnbarn LIAH Fanny Nannas dop som var nu i helgen som gått. Jag vill också gärna dela med mig av den dikt jag skrev till henne i kortet hon fick och även visa vad vi gav henne i present , men det gör jag i ett separat inlägg under "Egna dikter", så håll utkik.





Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

FÖRGYLLD VARDAG

Tänk att en helt vanlig vardag som genom ett trollslag kan förvandlas till bubblande skratt och sprudlande lycka. När man sätter ihop mig och min allra käraste vän med våra goa mammor så uppstår ljuv musik vill jag lova.

I torsdags var det alltså dags igen för oss att busa loss, men innan dess skulle det planeras vad som skulle ätas och sedan behövde det handlas och förstås tillagas med.Även det var ett nöje eftersom jag och Anki gjorde alla förberedelser tillsammans. Vi tog oss, som grädde på moset, också tid för en fika på Willys andra våning. En smarrig räkmacka slank lätt ner med några koppar kaffe.
Efter en lite sväng hem-om mig , så landade jag i Ankis kök och körde igång med pajskalen medan hon ruschade på med slut-städandet. Snart stod båda mäster-kockarna i köket med vinglaset i ena näven och med den andra rörandes i stekpannan eller vispandes i plastskålar. Två riktigt vackra och goda skapelser blev det. En med skaldjur och en med kantareller, spenat och västebotten-ost. Nä, nu ljuger jag. Det blev faktiskt 3 pajer med plommon-pajen som vi skulle ha till efterrätt.
När väl mammorna dök upp blev det champange med lite snacks därtill.Efter det följde, förutom mat och dryck, både Buzz och Sing-star.
Inte undra på att vi kom upp i ånga så till den milda grad att vi tog klivet utan för dörren och upp en trappa för att bjuda in en manlig granne. Alla blev mäkta förvånade när grannen en stund efter det att lappen lagts i hans brevlåda plötsligt ringde på Ankis dörr och med ett glatt leende slog sig ner i soffan hos oss damer. Han visade sig vara en riktigt trevlig prick och förgyllde vår kväll till topp-nivå. Han skulle bara stanna en stund sa han för han skulle upp tidigt. Tydligen hade han svårt att slita sig (han med "fniss") för klockan var i alla fall en bra bit efter midnatt när han lämnade oss.
Mammorna lullade hem strax efter det att grannen gått  och kvar blev jag och Anki med alla underbara känslor och härliga minnen. Det blev en del eftersnack innan jag drog mig hemmåt för att krypa ner i min säng med ett stort leende på läpparna. Å vet ni vad, det där leendet består, trots den satans värken jag fått efter en tandoperation i förra veckan!

Våra härliga mammor.
Ankis son med flickvän, som sällskapade oss vid maten och utmanade oss i Buzz och Singstar.

Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

HENRIK 50 ÅR

Är det inte det ena, så är det det andra. Nu när det känns rätt okej i själ och hjärta,så har jag istället drabbats av halsont, snuva, hosta och förmodligen även feber.
Inte hjälper det att gnälla heller, så därför väljer jag att se det från den goda sidan. Jag höll mig i alla fall frisk till min sista in-planerade arbetsdag och över makens 50-årsdag.
Apropå 50-års-dagen, så är det faktiskt den jag har för avsikt att skriva om här idag. Att tänka tillbaka på den i ord och bild kanske dessutom kan få mig att glömma bort sjukdoms-eländet ett stund.
Jo, som sagt, min man Henrik fyllde 50 år i torsdags. Jag trodde dock inte att han skulle fira det något nämnvärt, eftersom vi ska fira med en Thailandsresa i oktober. Ganska hastigt och lustigt bestämde han sig dock för ett öppet hus, på både gott och ont. Jag kände mig till en början en aning stressad över hans beslut. Det krävs ju en del planering och organisering, framförallt när han tänkte fira på självaste födelsedagen, alltså mitt i veckan.
Med en förstående och hjälpsam mamma tilllsammans med att maken till sist fick eld i baken så flöt dock förberedelserna på bra.
På den stora dagen kom folk i strida strömmar ända från start klockan två till fram emot halv-tio på kvällen ung. De avlöste varandra så det hela tiden var lagom med folk att kunna ta hand om och vara social med. För egen del fanns det dock inte så mycket tid att sitta ner. Jag skötte markservicen tillsammans med svärmor och var ständigt på språng för att fylla på mat och dryck, samt diska och hålla undan.
Jag är i alla fall tacksam att allt flöt på så fint och att vår insats gjorde det möjligt för Henrik att få en avslappnad och njutbar dag. Både Henrik själv och jag som fru är överväldigade över mängden gratulanter, de otroliga presenterna  och blomsterhavet samt ett mycket vackert, berörande tal som hölls. Det är inte utan att man i sådana stunder känner en viss stolthet över sin man, kan jag säga.
Å nu är det eran tur att få känna på stämningen för nu bjuder jag på lite bilder som avslut.

 

 

Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

MORMOR IGEN!

Vilken härlig vecka det har varit! Kravlös, rofylld och med massor av skratt och kärlek.
Det mest fantastiska är utan tvekan att jag i tisdags blev mormor igen! Nu har jag två små prinsessor att rå om. Lilla LIAH kom precis på dagen för den inplanerade camping-övernattningen, vilket gav mig lite ångest, eftersom jag så gärna ville se henne bums. Det löste sig dock genom att min dotter, när hon landat någorlunda efter förlossnings-ruset, tyckte att det var bättre att vänta till dagen efter för att slippa alla besök på en dag.
På så vis hann vi leva campingliv den dagen och även några timmar dagen därpå efter det att  hela camping-gänget besökt BB. Vi badade i sjön som låg runt tält-knuten. Lagade mat,åt och drack i det fria. Vi bara var. Å vad jag älskar campinglivet! Att leva mitt i naturen i all enkelhet ger en otrolig frihetskänsla! 

Väl hemma igen var det i princip bara till att packa om för ännu en övernattnings-tripp fast då på egen hand. Lagom till jag begav mig till skärgårsbåten så öppnade himlen sig och lät regnet vräka ner. Knarrholmen visade inte precis upp sig från sin bästa sida, men vad gör väl det när man får tillbringa över ett dygn tillsammans med sin bästa vän. Efter lite kaffe,bulle och på det ozzo med annanas-apelsinjuice, chilinötter och Fredagsmix avtog regnet såpass att vi kunde ta en liten promenad åtminstone. Därefter följde tapas-tallrik, filé mignon med klyftpotatis och bearnisesås och till det en flaska rött. Detta avnjöt vi på Knarrholmens enda krog, där en duktig, men inte för stället passande, trubadur underhöll. Vi lyckades dessbättre att höja stämningen tillsammans med några glada damer och en sällskaplig herre. Framemot 22-tiden var regnet borta och vi kunde beskåda både regnbågen och en vacker solnedgång innan vi drog oss tillbaka för nattligt prat och nätsurf. Dagen därpå vaknade vi av solens strålar och kunde äta vår frukost på altanen. Därefter vidtog promenader på klipporna, sol och bad, god pasta-kycklingsallad och lite rött till det och till sist hemgång för mig.

Maken och barnen hämtade vid båten och sedan for vi hem till stora dottern för att önska nykomlingen i familjen välkommen hem från BB.
Jag kan inte sluta förundras över vad mycket positivt jag har fått uppleva på sistone och då syftar jag inte bara på den här underbara veckan, som snart är till enda.Jag har under några veckors tid omgivits av nostalgi, vackra platser, vänskaplig värme och närhet, skratt och tokerier,familjär kärlek och som grädde på moset upplevt kärlek till livet och mig själv. Jag har känner mig mer levande än någonsin!

Permalink Allmänt Kommentarer (12) Trackbacks ()

SEMESTER

Sommarens första semester-dag har just passerat.Den har varit en förberedelse för en liten camping-tripp som väntar imorgon. Även om vi bara blir borta över natten, så ser jag framemot lite miljöombyte tillsammans med min mamma, min syster och våra barn. Kul att äntligen, efter två års uppehåll, återigen få leva camping-liv tillsammans!

Nästa vecka tältar jag vidare, kanske 2 nätter, men då med man och barn.Däremellan blir det till att helt allena bege mig till Knarrholmen (i Göteborgs skärgård) för att över en natt hälsa på min bästa vän, som hyrt en stuga där. Mer än så lär det nog inte bli på semestern, då den i år är ovanligt kort. Bara två stackars veckor. Inget att sörja över dock. I oktober bär det ju av till Thailand i 17 dagar.För övr väntar nya spännande utmaningar till hösten och även inom de närmaste dagarna/veckorna. Och mycket härligt har jag dessutom upplevt under de veckor som gått sedan jag sist skrev här.En annan dag kanske jag berättar om allt det där.

Foto taget när vi tältade vid Lygnern 2006

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

LEVA LIVET!

Tänk vilken vändning livet har tagit sedan jag kastade mig ut i ovissheten! Jag syftar på uppsägningen från jobbet och dörrarna som öppnats till nya jobb-möjligheter.
Jag har nu kommit igång på mitt 50-%-iga vikariat och känner redan efter två dagar där att jag har hamnat i ett gott arbetsgäng. Här kan jag vara mig själv fullt ut och det känns underbart! Arbetet som sådant är lite småmysigt och nostalgiskt. Som att komma hem igen. Jag ser det dock som en mellanlandning tills mina framtidsdrömmar blir verklighet.
Uppbrottet från mitt tidigare jobb har förutom nya arbets-möjligheter gett mig kraft, lust  och livsgädje tillbaka.
I förra veckan tex bjöd jag hit mina fd kollegor från distriktssköterskemottagningen där jag arbetade i 20 år. När vi träffas är det som om vi aldrig varit ifrån varann. Vi kan prata och skratta hur länge som helst, tycks det. Den tiden då vi jobbade ihop är den absolut bästa tiden i mitt arbetsliv. Vi var (och är) sååå tajta med varann.
Som om inte den tillställningen vore nog, så ställde jag till med släkt-kalas på söndagen. Min minsting fyllde 12 i tisdags nämligen. Suck..........ett tidsfråga innan alla barnen är utflugna ur boet. Som ett bevis att det nu börjar närma sig den dagen, så klippte hon sig dessutom i fredags så att hon förvandlades från liten flicka till tonårtjej.

Jag har naturligtvis tagit mig tid att bara vara också. Jag njuter av ensamma stunder som låter mig reflektera över mina tankar , handlingar och känslor. Jag älskar att promenera genom skogen och på klipporna längs havet. Just idag har jag faktiskt haft en såndär riktig ute-njutardag.  Omfamnad av mjuka klippor och med havet som ett panorama framför ögonen har jag lapat sol till kluckande vågor i flera timmar.

Jag känner mig fortfarande berusad av lycka. Att sedan kvällen bjöd på improvisationsteater och därefter ett spontant restaurang-besök med en teater-vän förhöjde stämningen ytterligare. Särskilt med tanke på att vi satt ute, längs ån och avnjöt den ljuvliga maten.
Nu när jag jag sitter här och läser vad jag just skrivit börjar åter lyckokänslorna att bubbla. I stunder som dessa vill jag ta hela världen i famn och bara skrika rakt ut: Jag älskar livet! Jag älskar att leva! JAG ÄLSKAR ATT LEVA LIVET!!!

Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

VÄSTERÅS

Sitter på tåget på väg hem efter en fullspäckad, men inspirerande helg. Känner mig rätt mör, så det är gott att veta att inga arbets-plikter kallar på mig den kommande veckan. Orkar väl egentligen inte vara så kreativ för stunden, men tänkte i alla fall dela med mig av min härliga efter-middag i Västerås. Tack vare en snäll kurskamrat slapp jag vänta på hemgång i lilla Surahammar. Istället kunde jag strosa runt i gamla stan och längs ån i Västerås. Bättre avslut på min upplevelse-rika vecka kunde jag inte fått.

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

NYSTART

Man skulle kunna tro att livet nu är lugnt och stilla med tanke på att jag slutade på mitt arbete förra veckan, men det är det långt ifrån.Det är snarare fyllt av dagliga, nya upplevelser och intryck.

I måndags skrev jag in mig till en för mig ny värld, nämligen på arbetsförmedling.
Senare samma dag fick jag ett vikariat som distriktsköterska i kommunen där jag bor.Visserligen bara på några månader och till att börja med på 50%, men ändå.Dagen efter blev jag erbjuden ytterligare ett vikariet på ett annat ställe, som jag  bla pga det andra jobbet fick tacka nej till. En fd arbetskamrat tipsade mig dessutom om att hjälp kunde behövas i ett forsknings-projekt i fall jag var intresserad. Tänkte ringa på måndag och höra närmare om vad det innebär.När det gäller jobb-världen har jag också ägnat två av veckans dagar åt bredvidgång på den nya arbetsplatsen och det har känts positivt.
Förutom alla jobb-nyheter befinner jag mig nu på en kursgård utanför Västerås eller snarare Surahammar. Här ska jag tillbringa helgen med 14 främlingar för en kurs i personlig utveckling. Jag var först på plats här och erövrade ett rum med utsikt över glittrande sjö och gröna ängar. Det är med den utsikten framför mig, så här på morgonkvisten, som jag sitter här och bloggar. Gårdagen blev mest en introduktion till vad som komma skall, men den gav ändå lite av en aha-upplevelse och vissa  insikter. Vi avslutade kvällen med att skaka loss i afrikans dans och därefter en vägledd meditation. Riktigt härligt båda delarna! Tjejerna, ja för vi är bara tjejer, verkar alla öppna och lättsamma. Jag började faktiskt skriva på detta inlägget igår, när två nyanlända tjejer dök upp i mitt rum och frågade om jag inte skulle följa med och dricka kaffe. Det var säkert minst en timma innan kurs-start, men vi pratade på och fler deltagare anslöt efterhand i pratstunden, som till sist fick avbrytas för att kursen startade. Att åka ensam på kurs är helt okej med andra ord. Men nog saknar jag min bästa vän som jag för övr tror hade haft stor behållning av de redskap jag anar kommer ges oss, men också av lugnet, stämningen och den vackra omgivningen som omsluter oss.

Permalink Allmänt Kommentarer (7) Trackbacks ()

LILLA HELVETET & LIVETS GODA

Nu äntligen har jag landat såpass att jag kan förmå mig att förmedla lite av livets goda. Det som hela  tiden har funnits där, men som drunknat i en ohållbar arbetssituation. En slitande situation som slukat all min kraft och energi att orka lyfta fram allt underbart livet har att bjuda.Denna börda har äntligen lättat för mig för jag har gjort det enda rätta. Jag har sagt upp mig! Jag är fri och jag känner åter kraft, energi och lust växa inom mig.

Vid sidan om "lilla helvetet" har jag sedan inlägget om min pappas födelsedag hunnit njuta av mitt lilla barnbarn som jag passade förra lördagen och till dagen därpå.Thindra kan verkligen få en att glömma tid och rum med sitt ljuvliga leende, innerliga kramar, fyndiga ordval och tokiga upptåg.Synd bara att det är så svårt att få ensam-rätt på henne när hon är hos oss. Barnen,och då främst min son Jimmy,har en förmåga att "lägga rabarber på" henne så fort han får en chans. Nåväl, jag snodde i alla fall med henne ut på en promenad bland vattenpölar, snödrivor, gungor och rutchkanor. Där fick både hon och jag utlopp för vårt barnasinne. Med blodad tand fortsatte vi på söndagen att leva loppan på Buslandet med resten av familjen inklusive Thindras mamma å pappa samt hennes gamle-mormor.

Mer av det goda livet blev det förra veckan och då i två upplyftande dagar på raken. Torsdagen tillbringade jag med min allra käraste vän. Vi promenerade i vårsolen vid Lygnerns strand.Slog oss ner på en bänk med näsan i vädret och hjälpets åt att finna lösningar på livets svårigheter.När vi senare anlände till Hilmergården www.hilmersgarden.se ,för ett spontanbesök hos en nyupptäckt, tidigare okänd, släkting till Anki, fick vi rejäl skjuts i att se möjligheter istället för hinder. Eva var verkligen en frisk fläkt och otroligt inspirerande. Både i det hon sa och i all vacker glas-konst hon skapar. Inte undra på att vi ingen av oss kunde motstå att handla med "ett minne" hem. Vi föll båda två för de ljuvliga skyddsänglarna. Med dessa burna intill hjärtat ( dvs i handväskorna) for vi, som avslutning på dagens äventyr,vidare till "vår" grekiska restaurang och avnjöt en god middag.

Dagen därpå möttes vi igen på ett "mamma-barn"-party, vilket är det samma som att jag, Anki och hennes mamma var bjudna hem till min mamma på mat å dryck. Jösses vad mycket vi hade att babbla om! Å mammorna var värst! Trots att vi inte avslutade förren närmare två på natten så verkade de ha en hel del kvar att tjöta om. Det är bara att inse att det här må ha varit första gången vi möttes så här, men det lär definitivt inte bli den sista!

Tänk så mycket härligt som händer i livet ändå! Lägg där till den otroligt utvecklande kursen jag går.Den som fått mig att öppna mig för meditations-ceremonier, reiki-healing mm samt att använda redskap som affirmationer och meditation för att finna min egen inre driv-kraft.

Just i denna stund får jag nog medge att det "lilla helvetet" bleknar allt mer i skenet av livets goda.
För visst är det väl så att även om livet har en del baksidor, så nog sjutton är framsidorna fler!?
Så ser i alla fall jag det!

Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

DET ONDA & DET GODA

Det är mycket som händer runt omkring och inom mig just nu. Både gott och ont. Det onda föredrar jag att i första hand ge utlopp för i min gamla, anonyma blogg, vilket jag precis gjort.

Det goda är inte lika lätt att lyfta fram i denna stund, men det kommer än dera dagen.
Tills dess får ni hålla till godo med dessa till synes betydelselösa rader.

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()