SOM EN BLIXT FRÅN KLAR HIMMEL

Det sa klick

från första ögonblick,

och när du snuddade vid mej

ropade mitt inre: ”jag vill ha dej!”

Mitt samvete sa: ”låt bli det där!”

men hur lätt är det när man plötsligt blir kär?

Jag kunde inte stå emot

förnuftets hot.

Jag släppte fri min själ och lät dig förstå.

Du gav mig hopp om att det fanns något att få.

När du stod där framför mig och tog min hand

for en blixt till mitt hjärta som sattes i brand.

In i dina ögon vågade jag knappt se.

Jag var rädd att drunkna i det de kunde ge.

När jag mötte dina läppar stod tiden still

och från den stunden är jag säker på vad jag vill.

Jag har allt för länge väntat på

att finna kraft och mod att gå

ifrån en plågsam strävan och hopplöshet,

men nu är jag beredd att få ett slut på det.

Du har öppnat en dörr,

varthän den nu för mig.

Där jag befinner mig blir snart till förr

nu när mitt hjärta tillhör dig.

Jag måste ta steget för annars slocknar min livs-glöd.

Då brister mitt hjärta och min själ faller död.

Det räcker för mig att veta det här.

Jag behöver inga garantier för vart det bär.

Jag vill kasta mig ut på okänd mark.

Jag känner mig äntligen stark!