Det var länge sedan som jag tog mig tid att stanna upp för att i ensamhet bara vara. Jag har saknat den speciella frihetskänsla och lycka det skänker. Idag har jag återerövrat den när jag vandrade i en tyst och stilla skog. Marken var mjuk av mossa. Solens strålar letade sig ner mellan trädtopparna. Skogen doftade av kantareller, som jag varsamt lade ner i min påse. Den medhavda maten smakade ljuvligt där jag satt på en stubbe mitt i denna magiska värld.  För en stund slöt jag ögonen och lät tankarna sväva fritt. När jag fyllt min påse tillräckligt drog jag mig tillbaka till bilen, där jag bytte om till svalare kläder och bikini under det.
Jag tog en omväg för att få uppleva panoramavyer över guldgula åkrar ,storslagna sjöar och blomsterhav.

Vid Lygnern parkerade jag bilen för att ta mig ner till en nästan folktom strand. Jag gick så långt bort jag kunde för att få vara kvar i tysthet. Solens strålar glittrade på den krusade vattenytan. Jag lät mig omslutas av det ljumna vattnet och tog i varje simtag in naturens skönhet till själ och hjärta genom mina ögon.

Det bästa av allt är att den underbara känslan dröjer sig kvar så här efteråt och jag vet att den kommer göra det länge än.

Vilken härlig vecka det har varit! Kravlös, rofylld och med massor av skratt och kärlek.
Det mest fantastiska är utan tvekan att jag i tisdags blev mormor igen! Nu har jag två små prinsessor att rå om. Lilla LIAH kom precis på dagen för den inplanerade camping-övernattningen, vilket gav mig lite ångest, eftersom jag så gärna ville se henne bums. Det löste sig dock genom att min dotter, när hon landat någorlunda efter förlossnings-ruset, tyckte att det var bättre att vänta till dagen efter för att slippa alla besök på en dag.
På så vis hann vi leva campingliv den dagen och även några timmar dagen därpå efter det att  hela camping-gänget besökt BB. Vi badade i sjön som låg runt tält-knuten. Lagade mat,åt och drack i det fria. Vi bara var. Å vad jag älskar campinglivet! Att leva mitt i naturen i all enkelhet ger en otrolig frihetskänsla! 

Väl hemma igen var det i princip bara till att packa om för ännu en övernattnings-tripp fast då på egen hand. Lagom till jag begav mig till skärgårsbåten så öppnade himlen sig och lät regnet vräka ner. Knarrholmen visade inte precis upp sig från sin bästa sida, men vad gör väl det när man får tillbringa över ett dygn tillsammans med sin bästa vän. Efter lite kaffe,bulle och på det ozzo med annanas-apelsinjuice, chilinötter och Fredagsmix avtog regnet såpass att vi kunde ta en liten promenad åtminstone. Därefter följde tapas-tallrik, filé mignon med klyftpotatis och bearnisesås och till det en flaska rött. Detta avnjöt vi på Knarrholmens enda krog, där en duktig, men inte för stället passande, trubadur underhöll. Vi lyckades dessbättre att höja stämningen tillsammans med några glada damer och en sällskaplig herre. Framemot 22-tiden var regnet borta och vi kunde beskåda både regnbågen och en vacker solnedgång innan vi drog oss tillbaka för nattligt prat och nätsurf. Dagen därpå vaknade vi av solens strålar och kunde äta vår frukost på altanen. Därefter vidtog promenader på klipporna, sol och bad, god pasta-kycklingsallad och lite rött till det och till sist hemgång för mig.

Maken och barnen hämtade vid båten och sedan for vi hem till stora dottern för att önska nykomlingen i familjen välkommen hem från BB.
Jag kan inte sluta förundras över vad mycket positivt jag har fått uppleva på sistone och då syftar jag inte bara på den här underbara veckan, som snart är till enda.Jag har under några veckors tid omgivits av nostalgi, vackra platser, vänskaplig värme och närhet, skratt och tokerier,familjär kärlek och som grädde på moset upplevt kärlek till livet och mig själv. Jag har känner mig mer levande än någonsin!

Sommarens första semester-dag har just passerat.Den har varit en förberedelse för en liten camping-tripp som väntar imorgon. Även om vi bara blir borta över natten, så ser jag framemot lite miljöombyte tillsammans med min mamma, min syster och våra barn. Kul att äntligen, efter två års uppehåll, återigen få leva camping-liv tillsammans!

Nästa vecka tältar jag vidare, kanske 2 nätter, men då med man och barn.Däremellan blir det till att helt allena bege mig till Knarrholmen (i Göteborgs skärgård) för att över en natt hälsa på min bästa vän, som hyrt en stuga där. Mer än så lär det nog inte bli på semestern, då den i år är ovanligt kort. Bara två stackars veckor. Inget att sörja över dock. I oktober bär det ju av till Thailand i 17 dagar.För övr väntar nya spännande utmaningar till hösten och även inom de närmaste dagarna/veckorna. Och mycket härligt har jag dessutom upplevt under de veckor som gått sedan jag sist skrev här.En annan dag kanske jag berättar om allt det där.

Foto taget när vi tältade vid Lygnern 2006