DÄR JAG ÄR NU
Kliver in genom grindarna med förväntan och spänning. Stannar upp och blickar ut över alla valmöjligheter. Några känns trygga och säkra. Andra väcker rädsla och ångest. Jag har tagit mig hit för att möta allt det där. För att uppleva och känna.
Jag spänner fast mig och börjar min färd. I rasande fart snurrar jag än hit och än dit. Jag far genom ilskan och förtvivlan. Jag känner smärtan hugga i hjärtat och sorgen lamslå min själ. Så vänder vinden och och tar mig med till friheten. Så väcks hoppet och då är det plötsligt dags att kliva av.
Jag går vidare. Ser toppen framför mig. Vill ditt upp, men är rädd för de branta backarna. Rädd för att möta mig själv därnere. Måste våga för att komma vidare. Spänner fast mig igen. Stiger sakta mot toppen. Känner spänningen växa inför det okända. Låter hoppet lugna min oro. Förlitar mig på att jag gör rätt när jag kastar mig ut. Känner förväntan. Så på toppen vänder det. Åker rakt ner i tomheten. Skörheten greppar tag i min sårbara själ. Skulden och skammen skrattar mig hånfullt i ansiktet. Jag stannar där en stund, men hittar snart vägen upp igen. Å så börjar det om. Upp och ner tills en hastig inbromsning och frigörelse.
Söker mig vidare för att uppleva tryggheten och lugnet. Glider in i en vacker värld av värme, ömhet och kärlek. Känner lyckan bubbla och glädjetårar rulla på min kind. Bortom allt det svåra och onda visste jag att jag skulle finna det här. Glädjes över det goda. Är stolt över det jag uppnått och det jag ser framför mig.
Lämnar det vackra för att nå den högsta punkten. Där sitter jag sedan omgiven av tystheten med en förunderlig utsikt över mitt liv. Här uppe är jag fri att betrakta, begrunda och känna styrkan och modet inom mig. Här fattar jag mina beslut utifrån min inre sanning.
Sanningen just nu är förstås inte att jag är på Liseberg, även om man skulle kunna tro det. Nä, jag hade helt enkelt bara ett behov av att utrycka alla de känslor som sammanfattar allt det jag går igenom just nu.
Det som tar störst plats i min tillvaro just nu är den förestående skilsmässan. Den innebär förstås, förutom allt det känslomässiga, många praktiska förändringar. Vi är nu i det stadiet att vi börjat planera för husförsäljning och jag tittar mig om efter ett nytt boende. Jag tror mig ha funnit det jag vill ha, men om det kommer bli mitt eller ej är ännu ett oskrivet blad. Jag kan bara ge mig till tåls och hoppas.
En annan stor del av mitt liv är all den värme och kärlek som växer fram inom och runt mig genom nära och kära. Både genom nya bekantskaper och de som följt mig genom livets olika skeden.
Runt om mig finns också jobbet och min utbildning som en trygg och glädjefylld bas.
Tur är väl det då den här veckan också har serverat mig sorg och smärta i dubbel bemärkelse. I början på veckan fick jag vetskap om att en fd klasskamrat till mig hade dött oväntat. Lite senare i veckan kom nästa chock som innebar att en nära fd arbetskollega förlorat sitt barnbarn tillsammans med barnbarnets mormor och morfar i en brandolycka. Att bli påmind om livets skörhet så här får mina egna beskymmer att blekna till en fis i rymden. Ooops....... inte så passande att dra skämtsamma paralle
rer i detta sammanhang kanske. Förlåt...
Byter fokus istället. Till min son Jimmy. Med en blandning av glädje, stolthet , oro och tomhet bryter han sig imorgon loss från hemmets trygga vrå för att bege sig till London i 2 månader. Han är en av två elever på sin skola som fått chansen att praktisera som webdesigners där. Vilken otrolig chans för honom! Idag kommer hans storasyster Angelica med familj och hans mormor på besök för att säga "hej då" och önska "lycka till". Och med det och allt annat som måste fixas innan han åker så är det nu hög tid för mig att avrunda här.
