Nu är det över. Min sista arbetsdag är till enda. Jag känner mig stark för att jag vågade kasta mig ut i ovissheten.Modig för att jag vågade möta det svåra som fått mig att fatta mitt beslut. Stolt för att jag gick med flaggan i topp. Jag känner mig fri och lycklig! Positiva överraskningar har präglat mina sista veckor. Dörrar har öppnats upp. Det hårda har mjuknat. Det kalla har tinat.Blommor, dikter och en symbolisk tavla pryder mitt hem och påminner om det goda som fanns där bakom knuten.

Vem hade kunnat tro att det skulle sluta så här? Jag vet inte hur det gick till, men jag väljer att tro att jag haft någon del i det här. Jag behöver inte bry mig, men jag kan inte låta bli att hoppas att jag satt några spår. Att jag väckt några tankar.
Hmmm..................
Jag tror bestämt att min fantasi, min nyfikenhet och min entusiasm börjar vakna till liv igen. Jag anar mitt rätta jag och med ett leende på läpparna öppnar jag mina armar i en välkomnande omfamning.

MAGI

I stunder då jag glömmer tid och rum.

I ögonblick då jag är här och nu.

Då blir världen runt omkring förtrollad.

Då blir själen fylld av magi.

I dagar då jag jagas av tiden.

I stunder när jag ser tillbaka i smärta.

I ögonblick då jag väntar på att livet ska börja.

Då blundar jag och känner magin inom mig.

Då stannar jag upp och blickar ut över en förtrollad värld.

Foto taget av mig

Det händer mycket i såväl mitt yttre som mitt inre liv. Det har nog inte undgått er som läser min blogg.
För några veckor sedan tog jag, som ni vet, ett jättekliv till förändring när jag sade upp mig från mitt jobb. Med 1 månads uppsägning har jag inte många arbetsdagar kvar. Även om jag ännu inte har fått något annat fast jobb, så råder lugn och harmoni inombords inför det som komma skall. Med sommar-vikariat och timanställning på 1-2 arbetsplatser och med flera sökta fasta jobb inom räckhåll går jag en spännande tid till mötes. En tid full möjligheter och nya upplevelser. Inte undra på att jag känner entusiasm och engagemang vakna till liv igen.
Sällan är det väl dock så att alla delar av livet flyter på lika smärtfritt och det kanske vore bäst att bara är acceptera detta faktum. Lättare sagt än gjort när man som jag har gått en kurs i personlig utveckling som fått mig att möta mitt sanna jag. Jag kan inte blunda längre nu när jag vet vad som plågar mitt inre och att jag måste göra mig fri från det för att inte fortsätta att trampa i klaveret med upprepad smärta som följd. Jag är tacksam för mina nya insikter,men de betyder också att jakten på det som fattas mig är över. Jag kommer aldrig finna det jag söker utanför mig själv och än har jag inte kommit så långt att jag kan finna det inom mig själv heller. Inte undra på att det väcker sorg, smärta och panik. Lättast vore att hantera detta inre kaos genom att blunda och köra på i gamla invanda spår. Särkilt då det känns som om något stort och starkt tar i för kung och fosterland för att dra mig in välkänd bana. Att spärna emot denna enorma kraft är oerhört svårt och mycket smärtsamt. Ändå har jag inget annat val om jag vill bli fri smärtan för gott. Jag måste helt enkelt lära mig att hantera och bemästra smärtan både på egen hand och med professionellt stöd.Jag har alla förutsättningar att lyckas om jag vill lyckas.
Dessutom har jag som bekant en riktigt nära vän som jag kan dela allt med utan att riskera att bli dömd. I förra veckan hade vi en av våra numera återkommande må-bra-dagar. Ackompanjerad av naturens skönhet och med medhavd picnic på vår promenad genom Näsbrokrok och Borrås Skåra ,fick jag sjungit ut.När så sedan hon tog ton, så skapade vi tillsammans,som alltid ,en symfoni av värme, omtanke och respekt.
Med dessa ljuva toner kvar i mitt hjärta och med naturens minnesbilder för mina ögon bjuder jag som avslutning på detta inlägg in er till en visuell njutning.

 

INRE SANNING

Det finns en sorg i att förstå den inre sanningen

Det finns en lycka i att veta att den går att släppa fri.

Det finns ett hopp om oändliga möjligheter,

Det finns en tro som ger kraft att växa.

Jag sitter här och förundras över all den kraft och energi jag har lagt på att bekämpa mitt sanna jag. Samtidigt så vet jag att tiden inte varit mogen förren nu att våga möta mig själv. Det är därför som jag inte har sett och förstått.

Att känna att jag är på väg är spännande. Att veta att jag kommer landa och stå stadigt på egna ben gör mig lycklig.Jag har alltid trott att det finns en mening med allt som sker omkring mig. Nu vet jag att det är sant.

Jag känner lugn och harmoni i mitt inre. Jag låter kraften växa inom mig och ge mig energi till att våga leva min dröm. Jag ser återigen allt det vackra i livet. Jag känner kärleken i luften omkring mig. Jag sväljer luften och låter den fylla mitt inre jag. Jag växer!

Inga ord kan nog beskriva det som händer i mig.
Att försöka är att riskera att bli betraktad som "hög", religiös eller till och med knäpp. Jag tar den risken för om jag låter bli är jag tillbaks på ruta ett. Det här är mitt sanna jag som börjar träda fram och det är jag stolt över!