STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN

2011-01-22 @ 11:27:40

De flesta runt omkring mig tycks leva ett stilla liv som flyter på utan större dramatik. Dit hän längtar jag med, fast som den teater-apa jag är så behöver jag ett visst mått av utmaningar och förändringar för att känna att jag lever.

Under flera år har dock mitt liv varit väl mycket av ett drama men nu verkar det som om jag kan kliva av den scenen och gestalta harmoni, glädje och kärlek istället.
Jag står visserligen inför en känslomässigt mycket stor förändring nu, men vägen till beslut har varit lång och smärtsam, så det känns trots allt som en befrielse att pendlandet mellan hopp och förtvivlan nu är över.
Det betyder oerhört mycket för mig att veta och känna att jag har mina barn,mamma och syster
samt mina nära vänner med mig i det här beslutet.
Att de förstår och respekterar. Att de uppmuntrar och tror på mig.
Jag kan inte tacka dem nog för den kärlek och styrka de sprider i mitt inre, men jag kan ge dem min kärlek tillbaka och det kommer jag att göra. Hur skulle jag ens kunna hålla tillbaka det jag känner och varför skulle jag?
Störst av allt är kärleken sägs det och inom mig växer den just nu så det knakar.

Permalink Känslor Kommentarer (5) Trackbacks ()

INSIKTER OCH TANKEMÖNSTER

2011-01-07 @ 11:22:25

Ibland känner jag mig som jag vunnit högsta vinsten trots alla motgångar och svårigheter jag gått igenom i mitt liv. Eller kanske är det just därför? Jo, så är det förstås.

Tack vare detta har jag tvingats till förändring både i praktiken och i min inre värld och det har lett mig närmare mig själv.
Numera är jag väl medveten om mina brister men också om min styrka. Jag har kommit till insikt i mångt och mycket när det gäller hur jag ska hantera mitt liv för att få ut så mycket som möjligt av det.
Att bli medveten och komma till insikt om vad man vill och hur man ska gå till väga för att nå dit är en bra (tom nödvändig) början, men det som sedan följer, att omsätta allt i praktiken, är inte helt lätt alla gånger.
Alla människor har sin historia, sitt bagage och utifrån det föds tankarna som skapar känslorna som leder oss till det sätt på vilket vi uppträder. Dessa mönster sitter oftast väldigt djupt då de många gånger byggts upp redan i barndomen för att hantera brister i anknytningen.
Vid sidan av det mödosamma arbetet att förändra dessa fast-etsade tankemönster finns det dessbättre det som är betydligt lättare att ändra och det är hur jag väljer att se på saker och ting. Att fokusera på det som är bra istället för att fastna i det som är dåligt.
Det är mitt livsmotto, men jag lyckas inte alltid hålla fokus på det, fast just idag känner jag mig upprymd och förväntansfull och ser möjligheterna i den dag som ligger framför mig.
Bara att öppna upp för glädje och lycka inombords bådar gott.
Att sedan vända blicken ut genom fönstret och mötas av ett soligt vinterlandskap, ett varmt leende, en trygg famn, bubblande skratt och allt annat underbart som finns där ute om man bara vill se det och ta emot det gör förstås sitt till.
ATT LEVA HÄR OCH NU ÄR NYCKELN TILL INRE FRID OCH VÄGEN TILL LYCKA.
IDAG HAR JAG NYCKELN I MIN HAND.
IDAG ÄR JAG LYCKLIG!

Permalink Tankar & Funderingar Kommentarer (3) Trackbacks ()

SAMSPEL

2011-01-04 @ 08:45:24

SAMSPEL

Det enkla förefaller ofta vara det svåra

när osynliga murar omedvetet byggs upp framför det självklara.

Att vakna upp och låta murar falla,

att våga känna och låta ord och handling tala

är nyckeln till ömsesidigt utbyte och samspel.

Så enkelt. Så självklart. Så underbart.



Permalink Egna dikter Kommentarer (2) Trackbacks ()

DET SOM VARIT OCH DET SOM KOMMA SKALL

2011-01-03 @ 22:23:31

Så var 2010 till ända och med facit i hand kan jag konstatera att det blev ett mycket händelserikt år med både gott och ont innehåll.
Tre jämna födelsedagar har firats varav jag särskilt minns min pappas 70 års dag med mycket värme och kärlek.
En ny familjemedlem såg dagens ljus den 6 juli och jag blev mormor för andra gången till ännu en liten solstråle.
Tältsemestern med barnen, mamma och min syster och hennes barn fick ta en paus för ett bb-besök dagen efter.
Vilken lycka att få hålla lilla Liah tätt intill i famnen och smeka den mjuka huden och känna hennes ljuva babydoft!
Under årets första månader blev min arbetssituation allt tuffare och jag mådde sämre och sämre psykiskt. Till sist gav jag upp och gjorde något för mig mycket radikalt. Jag sade upp mig utan att ha något annat arbete att gå till!
Smått galet kan tyckas, men ack vilken frihetskänsla. Att jag vågade har jag ledare och kamrater i en mycket omvälvande kurs i personlig utveckling att tacka för.
En kurs som förutom styrka väckte mycket starka känslor, ökad medvetenhet och otroliga insikter. Den öppnade nya vägar som förde mig vidare till ännu en kurs i samma anda. Efter många års drömmande om en ny yrkesinriktning fann jag dessutom äntligen det jag så länge sökt. Plötsligt visste jag vad jag ville bli och under hösten påbörjade jag en utbildning till Kognitiv Samtalsterapeut.
Att vara utan fast jobb var förstås socialt och ekonomiskt svårt, men det gav mig också tid att landa och att återfå den psykiska balansen. Jag hankade mig fram på timmar och kortare vikariat med roliga arbetsuppgifter och underbara arbetskamrater som hjälpte mig att återfå tron på mig själv igen.

Jag fick njuta av natur- och ö-liv med familj  och nära vännen,men jag fick också smaka på smärtsam övergivenhet och krossad tillit.
Som en röd tråd genom året har en skugga av saknad och längtan följt mig hack i häl och jag har förtvivlat kränkt ut och in på mig för att råda bot på den.
Jag har kommit en bit på väg, men det som är nära är så mycket svårare att förändra än det som är av mer praktiskt natur. Känslor av skuld, skam, tvivel och rädsla styr så otroligt mycket mer valen i mänskliga relationer än val av jobb, utbildning mm.
I slutet på året bjöds det på en härlig resa till Thailand och som pricken över i:et fick jag som en skänk från ovan ett toppen-jobb med en lön långt över förväntan.
Jag har också förärats med mycket omtanke och värme från nya bekantskaper och det hjälper mig att tro på att 2011 kommer låta mig finna den bit jag saknar i mitt livspussel. Det här året må inledas tufft, men när jag sitter här om ett år och än en gång summerar det som varit, så ser jag framför mig hur skuggorna gett vika för solens alla strålar.
Att vägen till lyckan kan vara lång, krokig och kantad av tagg-tråd är inget nytt för mig. Att jag vägrar fastna i tagg-tråden har alltid varit min räddning. Jag kommer att trassla mig igenom den sista härvan också.
Med den fasta övertygelsen om min egen förmåga och styrka tillsammans med den kärlek som växer inom mig genom möten med mig själv och andra ser jag fram emot att möta 2011!

Permalink Tankar & Funderingar Kommentarer (2) Trackbacks ()