MENINGEN MED LIVET?
2011-08-11 @ 09:41:04
Nu är jag tillbaka "på livets stig". Ja åtminstone för idag. Jag ska försöka navigera mig fram trots alla nedfallna grenar, stubbar och stora stenar som fått mig fullständigt på fall. Jag tar tag i de utsträckta händer som finns till min hjälp. Jag är inte ensam. Jag bara känner mig ensam. Det kommer bli bra. Det går bara inte att se det just nu.
Jag har tappat fokus på här och nu. Jag plågar mig själv med det som varit. Det som inte går att göra ogjort. Jag låter mig dras ner i mörker av en oviss framtid. Det finns så mycket däri som jag ännu inte har makt att påverka. Livet är här och nu. Någonstans vet jag det. Någonstans vill jag tillbaka dit även om en stor del av mig gett upp hoppet och fått mig börja tvivla på meningen med livet. Jag måste igenom det här. Det går inte att fly från verkligheten.
Idag tar jag ett stort kliv och möter en av mina många plågor. Inombords pyr ångesten och tvivlen på att det kommer gå bra, men jag backar inte. Jag ska segra både över den och dess orsak. Detta ska få bli språngbrädan till allt det jag faktiskt kan påverka, här och nu, i min kaotiska värld.
En börda har åtminstone lyfts av mina axlar för ett tag. Jag har blivit sedd och förstådd av läkaren. Jag slipper att jobba just nu och den här gången fann han en anledning att lindra mina plågor även med mediciner. Inte för att jag är någon förespråkare av varken sjukskrivning eller läkemedel, men det får mig åtminstone att inte dömma mig själv så hårt. Det är för mig en bekräftelse på att även jag har gränser och att det är okej att släppa taget och ta emot all omtanke och kärlek som trots allt finns där runt omkring.
Med dessa ord på pränt har jag nu skapat mig kraft och mod att ta mig ann ännu en dag trots dess smärtsamma innehåll.Jag är beredd på att än en gång bli lurad och förd bakom ljuset, men även om jag tvingas möta detta ensam så är jag inte ensam. Jag vet att ni är många som tänker på mig så jag låter er ta plats i mitt inre rum. Låter min själ fyllas av styrkan ni ger mig. Känner värmen och kärleken ni sprider i mitt hjärta.
Tack för att ni är med mig. Det kommmer gå bra.....
Permalink Tankar & Funderingar Kommentarer (6) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Marie
Jag är med dej... Det kommer gå bra!
Styrkekramar i massor från mej!!
Postat av: Christer
Du skriver väldigt öppet och utlämnande i din blogg och jag vet att du har mångs omkring dig som du kan få stöd av. Du vet att jag finns där om du behöver mitt stöd i något, jag hoppas det går bra idag för dig med det som du skall gör , så det inte blir ännu en börda för dig eller du blir än mer förd bakom ljuset .
Kramar
2011-08-11 @ 11:16:15
Postat av: Gunnel L
Det är så MYCKET som jag skulle vilja säga till dig Marie...MEN jag gör så här istället:
För att du skall förstå att du har många vänner som vill ge dig styrka, ger jag dig några citat från den fina boken "Vänskap":
-----------------------------
En sann vän finns där - även om man är på väg utför
Vänner är det sällsynta personer som frågar hur vi mår - och sedan orkar lyssna på svaret
och slutligen:
MIN VÄN
om jag skulle kunna ge dig en egenskap
så vore det förmågan
att se dig själv
så som andra
ser dig.
Det skulle få dig
att inse vilken
fantastisk
person du är
--------------------
Ta till dig alla ord och tänk på att detta är ord från oss, till DIG.
Kärleksfull, varm kram från Gunnel(en av dina många vänner)
2011-08-11 @ 17:24:42
Postat av: Marie J
Lilla gumman , jag har läst noga allt du har skrivit.....kan känna din känsla som du beskriver....vill inte att du ska må så dåligt, men är också övertygad om att allt kommer "falla på plats". Du är en sån positiv o goooo person, ska du veta, och att du nu får hjälp av en läkare är jättebra, ett steg på vägen! Tänker på dig mycket, kramar Marie J!
2011-08-11 @ 20:23:30
Postat av: Anki
Läs det Gunnel skriver och ta det till dej. Kram
Postat av: SteffMan
Hej. Jo, jag behövde inte läsa så många inlägg för att kunna svara dig. Du har rätt, vi ser ut att ha en hel del gemensamt. Särskilt detta inlägget. Liksom dig så har jag med tappat hoppet och tron.
Att det finns någon mening det har jag nog aldrig trott. Varför måste det göra det?
Själv lever jag för dagen eller möjligtvis veckan. Längre fram än så ser jag inte.
"Du skriver väldig öppet och utlämnande om dig själv". Den kommentaren har jag fått ofta jag med. Men varför skulle jag inte göra det? Skulle jag inte göra det så uppfyller min blogg inte det syftet den har för mig. Nämligen en sorts ventil där jag kan få ur mig tankar och händelser jag stöter på i min "resa"
Kram SteffMan
Trackback
