STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN
De flesta runt omkring mig tycks leva ett stilla liv som flyter på utan större dramatik. Dit hän längtar jag med, fast som den teater-apa jag är så behöver jag ett visst mått av utmaningar och förändringar för att känna att jag lever.
Under flera år har dock mitt liv varit väl mycket av ett drama men nu verkar det som om jag kan kliva av den scenen och gestalta harmoni, glädje och kärlek istället.
Jag står visserligen inför en känslomässigt mycket stor förändring nu, men vägen till beslut har varit lång och smärtsam, så det känns trots allt som en befrielse att pendlandet mellan hopp och förtvivlan nu är över.
Det betyder oerhört mycket för mig att veta och känna att jag har mina barn,mamma och syster
samt mina nära vänner med mig i det här beslutet.
Att de förstår och respekterar. Att de uppmuntrar och tror på mig.
Jag kan inte tacka dem nog för den kärlek och styrka de sprider i mitt inre, men jag kan ge dem min kärlek tillbaka och det kommer jag att göra. Hur skulle jag ens kunna hålla tillbaka det jag känner och varför skulle jag?
Störst av allt är kärleken sägs det och inom mig växer den just nu så det knakar.
