
Det var länge sedan som jag tog mig tid att stanna upp för att i ensamhet bara vara. Jag har saknat den speciella frihetskänsla och lycka det skänker. Idag har jag återerövrat den när jag vandrade i en tyst och stilla skog. Marken var mjuk av mossa. Solens strålar letade sig ner mellan trädtopparna. Skogen doftade av kantareller, som jag varsamt lade ner i min påse.

Den medhavda maten smakade ljuvligt där jag satt på en stubbe mitt i denna magiska värld. För en stund slöt jag ögonen och lät tankarna sväva fritt. När jag fyllt min påse tillräckligt drog jag mig tillbaka till bilen, där jag bytte om till svalare kläder och bikini under det.
Jag tog en omväg för att få uppleva panoramavyer över guldgula åkrar ,storslagna sjöar och blomsterhav.

Vid Lygnern parkerade jag bilen för att ta mig ner till en nästan folktom strand. Jag gick så långt bort jag kunde för att få vara kvar i tysthet. Solens strålar glittrade på den krusade vattenytan. Jag lät mig omslutas av det ljumna vattnet och tog i varje simtag in naturens skönhet till själ och hjärta genom mina ögon.
Det bästa av allt är att den underbara känslan dröjer sig kvar så här efteråt och jag vet att den kommer göra det länge än.
