LEVA LIVET!

Tänk vilken vändning livet har tagit sedan jag kastade mig ut i ovissheten! Jag syftar på uppsägningen från jobbet och dörrarna som öppnats till nya jobb-möjligheter.
Jag har nu kommit igång på mitt 50-%-iga vikariat och känner redan efter två dagar där att jag har hamnat i ett gott arbetsgäng. Här kan jag vara mig själv fullt ut och det känns underbart! Arbetet som sådant är lite småmysigt och nostalgiskt. Som att komma hem igen. Jag ser det dock som en mellanlandning tills mina framtidsdrömmar blir verklighet.
Uppbrottet från mitt tidigare jobb har förutom nya arbets-möjligheter gett mig kraft, lust  och livsgädje tillbaka.
I förra veckan tex bjöd jag hit mina fd kollegor från distriktssköterskemottagningen där jag arbetade i 20 år. När vi träffas är det som om vi aldrig varit ifrån varann. Vi kan prata och skratta hur länge som helst, tycks det. Den tiden då vi jobbade ihop är den absolut bästa tiden i mitt arbetsliv. Vi var (och är) sååå tajta med varann.
Som om inte den tillställningen vore nog, så ställde jag till med släkt-kalas på söndagen. Min minsting fyllde 12 i tisdags nämligen. Suck..........ett tidsfråga innan alla barnen är utflugna ur boet. Som ett bevis att det nu börjar närma sig den dagen, så klippte hon sig dessutom i fredags så att hon förvandlades från liten flicka till tonårtjej.

Jag har naturligtvis tagit mig tid att bara vara också. Jag njuter av ensamma stunder som låter mig reflektera över mina tankar , handlingar och känslor. Jag älskar att promenera genom skogen och på klipporna längs havet. Just idag har jag faktiskt haft en såndär riktig ute-njutardag.  Omfamnad av mjuka klippor och med havet som ett panorama framför ögonen har jag lapat sol till kluckande vågor i flera timmar.

Jag känner mig fortfarande berusad av lycka. Att sedan kvällen bjöd på improvisationsteater och därefter ett spontant restaurang-besök med en teater-vän förhöjde stämningen ytterligare. Särskilt med tanke på att vi satt ute, längs ån och avnjöt den ljuvliga maten.
Nu när jag jag sitter här och läser vad jag just skrivit börjar åter lyckokänslorna att bubbla. I stunder som dessa vill jag ta hela världen i famn och bara skrika rakt ut: Jag älskar livet! Jag älskar att leva! JAG ÄLSKAR ATT LEVA LIVET!!!

Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Marie-Louise

Vad det låter underbart, att livet har blivit så härligt för dig. Och ja vad fort det går med att barnen blir stora :) Ibland är det skönt tycker jag att småbarnsåren är borta men ibland kan faktiskt sakna dom också. /Kram

Postat av: Gunnel L

Åhhh..JAG GRÄT LYCKOTÅRAR...Jag HÖRDE hur du jublade på slutet...

lyckokramar från lilla mig...

Postat av: Ingrid

Helt rätt - Carpe diem!

Postat av: Gråbossen

Vad härligt att läsa det du skriver. Det har blivit en helt ny Marie - eller är det den gamla ursprungliga, som kommit tillbaka? Nu går det bara framåt och uppåt - eller hur?


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback