TÅRAR
Emellanåt behöver jag påminna mig själv om de framsteg jag gjort i min personliga utveckling. Jag fokuserar gärna för mycket på den frustrerande trögheten som finns runt omkring mig och de hinder jag sätter upp för mig själv.
Att känslorna gör tvära kast mellan lyckorus och djup förtvivlan underlättar inte precis. Jag har lätt till glädje-tårar i de goda här-och-nu-stunderna likväl som när jag påminns om alla de möjligheter som väntar på att jag ska möta dem. Lika lätt väller sorge-tårarna fram när jag ser den snåriga och svårframkomliga vägen till möjligheterna framför mig.Att ta sig fram där är och kommer bli smärtsamt både för mig och för de som tvingas gå med eller stanna kvar.
Att tårarna ibland kommer till mig är, trots allt,i sig en befrielse. Jag har burit dem så länge inom mig att hjärtat och själen fått frätskador. Jag har många tårar kvar därinne som inte har hittat ut ännu, men jag hoppas att de snart letar sig fram i ögonvrån, så att hjärta och själ kan läka ifred.
Medans jag välkomnar tårarna och tillåter känslorna att komma och gå som de vill har jag genom att skriva av mig här funnit ny kraft att förbereda mig för ännu ett steg.
Tack universum för att du än en gång hjälpt mig upp på benen!