Det händer mycket i såväl mitt yttre som mitt inre liv. Det har nog inte undgått er som läser min blogg.
För några veckor sedan tog jag, som ni vet, ett jättekliv till förändring när jag sade upp mig från mitt jobb. Med 1 månads uppsägning har jag inte många arbetsdagar kvar. Även om jag ännu inte har fått något annat fast jobb, så råder lugn och harmoni inombords inför det som komma skall. Med sommar-vikariat och timanställning på 1-2 arbetsplatser och med flera sökta fasta jobb inom räckhåll går jag en spännande tid till mötes. En tid full möjligheter och nya upplevelser. Inte undra på att jag känner entusiasm och engagemang vakna till liv igen.
Sällan är det väl dock så att alla delar av livet flyter på lika smärtfritt och det kanske vore bäst att bara är acceptera detta faktum. Lättare sagt än gjort när man som jag har gått en kurs i personlig utveckling som fått mig att möta mitt sanna jag. Jag kan inte blunda längre nu när jag vet vad som plågar mitt inre och att jag måste göra mig fri från det för att inte fortsätta att trampa i klaveret med upprepad smärta som följd. Jag är tacksam för mina nya insikter,men de betyder också att jakten på det som fattas mig är över. Jag kommer aldrig finna det jag söker utanför mig själv och än har jag inte kommit så långt att jag kan finna det inom mig själv heller. Inte undra på att det väcker sorg, smärta och panik. Lättast vore att hantera detta inre kaos genom att blunda och köra på i gamla invanda spår. Särkilt då det känns som om något stort och starkt tar i för kung och fosterland för att dra mig in välkänd bana. Att spärna emot denna enorma kraft är oerhört svårt och mycket smärtsamt. Ändå har jag inget annat val om jag vill bli fri smärtan för gott. Jag måste helt enkelt lära mig att hantera och bemästra smärtan både på egen hand och med professionellt stöd.Jag har alla förutsättningar att lyckas om jag vill lyckas.
Dessutom har jag som bekant en riktigt nära vän som jag kan dela allt med utan att riskera att bli dömd. I förra veckan hade vi en av våra numera återkommande må-bra-dagar. Ackompanjerad av naturens skönhet och med medhavd picnic på vår promenad genom Näsbrokrok och Borrås Skåra ,fick jag sjungit ut.När så sedan hon tog ton, så skapade vi tillsammans,som alltid ,en symfoni av värme, omtanke och respekt.
Med dessa ljuva toner kvar i mitt hjärta och med naturens minnesbilder för mina ögon bjuder jag som avslutning på detta inlägg in er till en visuell njutning.