VEMOD UTAN ENERGI-HINDER
Här råder en märklig stämning. Så tyst, så stilla, så tomt. Sonen sover fortfarande, men så brukar det vara på lördagarna. Maken har gett sig av för att hjälpa sin chef att flytta.Hade han inte gjort det så hade han troligen ändå varit ute på vift på fm.Nä,den märkliga stämningen har ingenting med dem att göra.
Den beror på lill-tjejen. Hon gav sig av tidigt i morse för en veckas skidsemester med bästa kompisen och hennes familj. Hon såg med stor spänning framemot resan, särskilt med tanke på att hon aldrig åkt skidor förut.Jag är glad för hennes skull, men inom mig känns det lite vemodigt. Visst,vi har varit ifrån varandra någon vecka förut, men då är det jag och maken som har rest bort. Att vara hemma och vänta kommer nog bli svårare. När man är bortrest händer det ju så mycket hela tiden, så det finns inte utrymma att tänka något nämnvärt på dem där hemma.
Egentligen mår man väl bäst av att vara här och nu, men att snegla lite på nästa vecka gör väl inget? Kan inte låta bli för den bjuder på nya energi-kickar. Jag har äntligen bestämt mig för att börja träna igen. From nästa vecka blir det Friskis & Svettis två gånger i veckan! Ett gympapass ,helst med fokus på styrka och ett spinningpass.Extra kul är det att maken numera motionerar och det just på Friskis. Han har dock aldrig spunnit förut, så för första gången i vår gemensamma historia ska vi anta denna utmaning tillsammans! Nästa vecka bjuder också på en verkligt spännande och utmanande resa som kommer pågå i många veckor framöver. Jag kommer säkerligen inte kunna låta bli att inte hålla er uppdaterade under resans gång. När jag landat på första destinationen kommer ni med stor sannolikhet att märka av det. Misstänker att virvlande tankar kommer sätta fart på skrivarklådan.
