PAPPA 70 år
Jag har tyvärr ingen större kontakt med min pappa, vilket jag kan känna viss sorg över. Varför det har blivit så vet jag inte riktigt. Vi hörs och ses i alla fall mest i samband med födelsedagar.
I torsdags var det pappas tur att fylla år och den här gången jämt dessutom. Ett bra tillfälle att träffas och absolut något som både jag och min syster till varje pris ville uppmärksamma. Det visade sig dock att våran pappa inte hade tänkt ha något kalas. Eftersom vi trots det ändå ville gratulera honom på något vis bestämde vi oss helt enkelt för att ordna ett kalas åt honom.
På födelsedagen fick han ett kort där han blev förvarnad om att han och sambon skulle bli upphämtade kl 17:30 på lördagen för transport till okänd destination och lite kryptiska rader om vad som skulle hända dit han kom.
På födelsedagen fick han ett kort där han blev förvarnad om att han och sambon skulle bli upphämtade kl 17:30 på lördagen för transport till okänd destination och lite kryptiska rader om vad som skulle hända dit han kom.
När jag och min syster hämtat och anlänt med pappa och sambon hemma hos min syster, så stod våra män och alla barnen och tog emot med välkomst-drink och födelsedags-sång och present. Efter ett tag slog vi oss ner vid matbordet och åt en härlig trerätters-middag med vin och allsång. Jag hade skapat ett sånghäfte med foto på pappa i yngre dagar tillsammans med några fina rim-citat jag fått av en kreativ FaceBook-vän. (Tack än en gång Gunnel!)
Innan tårtan serverades slog vi oss ner framför tv:n där ett bildspel med foton av pappa genom barndom, ungdom och nu-tid visades till toner av "Fernando" med Abba.
Det blev en mycket känslosam stund för många av oss. Inte minst för pappa som fällde en tår. Nostalgin fortsatte därefter med en sång fylld av fina barndoms-minnen skriven och framförd av mig och min syster. Även detta mottogs med värme och kärlek. Kvällen fortsatte i samma ljuvliga, kärleksfulla anda.
Pappa höll till och med ett tal till mig och min syster. Något han inte ens gjorde på våra bröllop. Det var inte många ord han sa, men de gick rakt in i hjärtat. Han lovordade mig och min syster och talade om hur stolt han var över oss och hur oerhört glad, tacksam och berörd han var över vårt engagemang för honom.Han strålade av lycka och kärlek och hade svårt att hålla tillbaka glädje-tårarna.
Jag är fortfarande berusad av all kärlek som jag översköljdes av. Min själ är nära att drunkna däri. Jag känner ett starkt behov av att få ösa ur mig kärlek och dela med mig till min omgivning. Att det i sin tur garanterat kommer få kärleken att växa sig ännu större förstärker ytterligare viljan och längtan att ge.
Tänk vilken otrolig drivkraft kärleken är!
Tänk vilken otrolig drivkraft kärleken är!
